Effekten av patientlagen utreds
Vi intervjuar Daniel Zetterberg, utredare på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, som varit med och tagit fram rapporten Lag utan genomslag som utreder effekten av patientlagen. Lagen infördes år 2015 med syftet att stärka patientens ställning i vården men riktigt så blev det inte. Daniel berättar om utredningens resultat och potentiella åtgärder för att förbättra patienternas situation. På bild: Daniel Zetterberg. Foto: Vårdanalys.
Det största problemet är att lagen ännu fått så svagt genomslag i vården. Särskilt allvarlig är situationen när det gäller de tre områden där vi ser en försämring för patienterna: information, delaktighet och tillgänglighet. Det är områden som är viktiga för majoriteten av patienter.
Vi tror inte att det finns någon enskild åtgärd som någon aktör kan vidta som ensam leder till förbättringar. Därför rekommenderar vi en samlad strategi där regering och riksdag, huvudmän och verksamheter gemensamt behöver ta ansvar för att patientens ställning ska stärkas. Det krävs en kraftsamling från många olika aktörer för att skapa en hälso- och sjukvård som i större utsträckning utgår från patientens behov. Inom en samlad strategi rekommenderar vi en lång rad åtgärder som bör vidtas både för att stärka patientens rättsliga ställning och för att vården ska skapa bättre förutsättningar för att tillämpa lagen.
I rapporten skriver ni att patienter med kroniska och svåra sjukdomar är särskilt utsatta, och att en stärkt ställning i vården är särskilt viktigt för dessa. Kan du utveckla det resonemanget? Samtidigt som personer med kroniska sjukdomar står för cirka 85 procent av hälso- och sjukvårdens kostnader så utför de i dag en stor andel av sin vård själva eller med hjälp av sina närstående. Vi menar att det ur strategisk synpunkt är särskilt viktigt att dessa vårdens storkonsumenter har en stark ställning; att de är väl informerade och delaktiga i sin behandling och att det finns en kontinuitet i vården när det behövs. Forskning har visat samband mellan en medskapande patient och ökad livskvalitet, bättre medicinska resultat och effektivare användning av hälso- och sjukvårdens resurser.