Skip to main content

Search

Framtidens behandlingar

Hur ska framtidens behandlingar komma svenska patienter till godo?
Idag kan svårt sjuka patienter behandlas med avancerad cell- och genterapi som förlänger liv och till och med botar sjukdomar som tidigare var dödliga. Men medan förutsättningarna för vård har förändrats är betalningsmodellen för läkemedel i stort sett oförändrad. Vilka åtgärder krävs för att innovativa behandlingar ska komma svenska patienter till godo? Detta diskuterades under Janssens webinarium den 16 september.
 

Se inspelning från Janssens webinarium som hölls 16/9 

Deltog i seminariet gjorde:

• Ulf Persson, professor och senior rådgivare vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi
• Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande Socialutskottet
• Mikael Dahlqvist (S), ledamot i Socialutskottet
• Maria Palmetun Ekbäck, chef för Läkemedelscentrum och ordförande i Läkemedelskommittén i Region Örebro län
• Lise-lott Eriksson, ordförande i Blodcancerförbundet
• Örjan Norberg, chef för Enheten för innovation och forskningsanslag i Region Västerbotten


Här följer ett referat från seminaret
Seminariet inleddes med en nulägesbeskrivning av Ulf Persson, professor och senior rådgivare vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi.

- Före år 2010 användes ofta en så kallad utfallsrelaterad betalningsmodell där betalning utgick från de patienter som svarade på behandlingen. Under senare år har det skett ett skifte till finansiellt baserade överenskommelser eftersom det blivit för kostsamt att samla in patientdata från sjukvården. Men med ny avancerad cell- och genterapi som har potential att bota sjukdomar och som oftast tas som engångsbehandlingar behöver vi se oss om efter innovativa betalningsmodeller.

Moderator för seminariet var Ellinor Persson och hon konstaterade att prissättning av läkemedel är en komplex fråga och bad därför panelen ge sin bild av vad som är den svaga länken. Enligt Lise-Lott handlar det om en bristande infrastruktur för insamling av patientdata.

- Vi har för krångliga och dyra system. Vi måste förenkla och göra uppföljningen så enkelt som möjligt. Hur svårt är det är att patienten själv rapporterar att han eller hon är vid liv?

Maria Palmetun Ekbäck, chef för Läkemedelscentrum och ordförande i Läkemedelskommittén i Region Örebro län, problematiserade kring transparens i prissättningsprocessen.

- Hälso-och sjukvården och läkemedelsföretagen har inte förtroende för varandra. Det behövs mer transparens i företagens prissättning av innovativa läkemedel så att förtroendet från läkarkåren ökar.

Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande Socialutskottet, menade att en svag länk är avsaknaden av statligt stöd.  

- Staten och regionerna måste samarbeta annars kommer inte detta fungera. Vi kan inte bara hoppas på att 21 regioner ska klara av implementeringen av precisionsmedicin, det kommer vara omöjligt. Staten måste vara en medspelare och ta en initial kostnad under implementeringen för att vi ska komma ner på prisnivåer som är rimliga.

Örjan Norberg, chef för Enheten för innovation och forskningsanslag i Region Västerbotten, höll med Acko om att ett samarbete mellan stat och region är nödvändigt.

- Staten och sjukvårdsdelegationen på SKR bör sätta sig ned och diskutera. Genom ett sådant samarbete har vi tidigare klarat av att lösa ut exempelvis hepatit C. Priserna sänktes då genom marknadsfunktionen och möjliggjorde behandling av många sjuka vilket i sin tur gjorde situationen mer hanterbar för regionerna.

Mikael Dahlqvist (S), ledamot i Socialutskottet, menade att finansieringen av läkemedel inte är den svaga länken utan bekymrade sig istället över ojämlikheten mellan olika regioner.

- Jag ser att framförallt utsatta grupper får sämre vård. Vi har en brist på kontinuitet inom vården där patienter missas vilket medför att man kan inte ens blir kandidat för den här typen av nya läkemedel.

Ulf pekade på stela strukturer.

- Jag har svårt att förstå varför länder som Tyskland, England och Frankrike har kunnat ta till sig nya betalningsmodeller med uppföljning på ATMP-behandlingar men inte Sverige. Det tyder på stela strukturer. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ATMP-behandlingarna innebär en engångskostnad på cirka 15–20 miljoner samtidigt som de har potential att bota svåra sjukdomar. Det går att jämföra med en livslång behandling för till exempel hemofili som kan kosta upp emot 80 miljoner kronor per patient.

Med dessa ord avslutades webinariet och moderator Ellinor tackade panelen för deras deltagande och engagemang.